När jag gick i mellanstadiet skulle man varje måndag berätta vad man gjort i helgen och varenda måndag berättade jag att jag varit med min kusin, Lia. När jag skrev en bok om mig själv som ett skolarbete i åttan fick hon ett eget kapitel och när någon frågade mig vem min bästa vän är svarade jag Lia, på impuls. Inför varje sommarlov gör vi en lång lista fylld med saker vi måste hinna med under lovet men det är väldigt sällan vi faktiskt gör allt på listan. Under sommaren som kommer ska vi båtluffa i Stockholms skärgård, cykla längs landsvägar och åka till Göteborg på festival.

Lia tycker om att spela fotboll och göra filmer om vadsomhelst. Vi tänker samma tankar och ser allt från samma perspektiv, men trots det kan vi prata längelängelänge om allt och ingenting. Träffar jag inte henne på ett par veckor börjar jag tvivla på världen. Undrar om det verkligen finns några vettiga tankar någonstans.