Om jag kunde så skulle jag skriva en roman. Om jag hade fantasin och talangen som krävdes för att skapa en händelser direkt ur mina grå hjärnceller. Hitta på. Tänka. Men jag kan inte sådant. Istället slänger jag bort mitt januari på gröna linjen i längtan efter något lite bättre. Lite varmare, lite ljusare. Lite mer mockajacka än duffel, lite mer tygskor än tunga kängor, lite mer lunch i parker istället för matsalen. Ni vet hur jag känner. Vi vet hur vi känner. Fördjupar mig knappast i fransk grammatik, det är svårt att riktigt koncentrera sig just nu & allt bara flyter runt i en dimma av bokeh och rörelseoskärpa.

Får enorm prestationsångest av min blogg. Kameran är tung, dagarna är mörka och jag vill bara skriva, skriva, skriva. Så jag skaffade twitter. När bloggen ligger i koma under veckorna kan ni följa mig där. Om ni vill. HÄR TYP.

Hur var du som liten?
När jag var som minst, sådär ganska nyfödd så skrek jag hela tiden. Jag hatar när vuxna berättar om det, hur man inte kunde ha med mig någonstans utan att jag skrek. Det ger mig dåligt samvete. När jag började skolan hade jag en mörk brun page och var längst i klassen. Jag har nästan alltid varit längst i klassen. Jag var ganska störig och sa till alla att min favoritfärg var blå bara för att alla mina kompisar tyckte mest om rosa. Egentligen var ju rosa finast. Var väldigt rädd för mina föräldrar, eller nej, inte rädd, men jag var rädd att de skulle tycka att jag var jobbig, bortskämd eller på något sätt förstörde. Jag sportade väldigt mycket som liten. Och så spelade jag gitarr. Började gråta när jag hade ett fel på matteprovet eftersom det enda pappa ville ha i julklapp var att jag fick alla rätt. Då gick jag i mellanstadiet tror jag.

Vad har du för kamerautrustning?
Jag fotar med min Nikon D80. Och så har jag två kitobjektiv (ett helt och ett trasigt), ett teleobjektiv 55 – 200 mm (om du vill köpa det, maila mig på sofiaappelgren@live.se), ett macroobjektiv med 60 mm brännvidd och bländare 2.8 och så ett 50 mm 1,8, det där obligatoriska. När jag fotar analogt fotar jag med Olympus Trip 35!

Har du alltid gillat att skriva?
Jo, det har jag. Jag skrev dagböcker innan jag kunde läsa med gigantiska bokstäver och felstavning på precis alla ord. På skrivuppgifterna i skolan skrev jag alltid alldeles för många A4 om bortsprungna katter, franska kungar på Versailles och kråkor med brutna ben. Sedan försökte jag skriva fantasyromaner någon gång i sjuan, misslyckades totalt och skrev inte på flera år. I somras började jag litegrann och sedan dess har jag väl inte tröttnat. Ungefär så. Jag tycker att ord är himla roligt.

Vad anser du om kaniner egentligen?
Kaniner är häftiga och mjuka. Anser jag!

Vad är det som är så bra med te? (varmt vatten osv)
Te är superbt. Det finns i hur många smakkombinationer som helst, det är billigt och framför allt gott!

Vilken är världens bästa blogg?
Det finns ett gäng bloggar som gör mig lite extra glad genom att bara skriva ett inlägg:
Clara, Elin, Alicia, Fanny, Linda, Laura, Issa till exempel. Ja, jag orkar aldrig länka till mina vänners bloggar när jag skriver om dem. Så det gör jag nu. De är superba, allihop.

Annars så läser jag alldeles för många bloggar. Väldigt många. Har runt 200 olästa inlägg på bloglovin just nu, trots att jag har tillgång till dator och internet hela dagarna i skolan och i min iphone. Jag samlar på bloggar tror jag. Här är några av mina favoriter:

En hög bloggar som skrivs av blivande författarinnor och poeter:
tinnitusihjartat
loveletterpapercuts
emmaklemets
boomboombang
bigballadofnothing
alfapet
petei
mkeys
ohhboy
krossade
massafinarosetter
nihilister
windowreflection
pulsurbalans

Och så finns det de som verkar vara födda med en kamera i handen:
limeamanda
anderssonlinnea
thecompletetruth
sgtsalt
summernightsandneonlights
disarmmynightmares
registration
turnitoff

Ett litet gäng som klär sig alldeles för fint för att få finnas ungefär:
kisskissbangbang
caryw
mrswolf

Och så bloggar som jag läser för att jag läst dem så länge att det känns som om jag känner dem på riktigt:
hanapee
justlikelinnea
asdrid

Vem hejar du på i top model säsong 15?
Hon som posade som ett träd. Rhinna tror jag hon hette.

Hur blir man en miljonär?
Jag tror att det bästa vore att skriva en bok om hur man blir miljonär. Alla kommer att köpa boken för att bli miljonärer. Om boken kostar 10 000 så behöver bara hundra personer köpa boken för att du ska bli miljonär. Vad du ska skriva i boken är ganska oviktigt, kanske att man borde skriva en bok?

Varför kan man stöta på Jockiboi på NK?
För att han är shoppingberoende och det finns inget bättre ställe att shoppa på om man är en fyrtioårig minikille med svart & svår-drömmar.

Imoo eller Paddie?
Paddie. Gillar ju sköldpddor mer än bläckfiskar liksom.

Bakery Story eller fruit ninja?
Fruit ninja! Det tvingar mig inte att spela.

Berätta om hur du tänkte när du valde gymnasium?? varför blev det just det du valde??
Det enda jag visste innan jag gick på gymnasiemässan var att jag ville gå natur och att jag ville bort från Västerort. På mässan gick jag runt i cirklar tills jag hamnade i en vit monter med grön ryamatta. Hon jag pratade med övertygade mig med kurser som microbiologi, astrofysik och kriminalteknik. Jag tror att det var kurserna, att det ligger relativt nära men ändå i stan (kungsholmen), de perfekta intagningspoängen (varken för lågt eller för högt) och känslan jag hade när jag gick därifrån (lättnad över att ha hittat ett gymnasium jag faktiskt skulle kunna tänka mig att hamna på nästa höst) som gjorde att jag idag spenderar mina dagar i Mikael Elias friskoletrappor och naturreservatet på fjärde våningen. 

Sommarplaner?
Sommaren kommer invigas med en resa till Göteborg där jag och några fina ska se Håkan Hellström på Trädgårdsföreningen. Sedan blir det väl picknickar i Vitan, konserter på Gröna Lund, renovering av sommar-nöjet (mitt landställe), segelbåtsutflykter i Skärgården och Way Out West! Och självklart planerar jag att ägna mig åt det som sommaren är till för: att inte behöva planera något alls och bara chilla med livet, som det så fint heter, gärna i ljusa jeansshorts, röd baddräkt eller blommiga klänningar.

Bästa djuret?
Hm. Sköldpadda kanske.

Låten som går på repeat hos dig just för stunden?
Jag lyssnar inte sönder låtar, snarare skivor. Just nu ligger The XX skiva i min stereo eftersom jag kan somna, vakna, laga mat och plugga till den. Och för att den är väldigt bra förstås.

Drömstad?
Paris antar jag. Det hade varit självklart för ett år sedan men nu vet jag inte riktigt. Det känns inte bra att bestämma mig för en stad, vill ju se nästan allt.

Politisk läggning?
Heter det politisk läggning? Vet inte? Spelar roll. Jag har svårt att skriva om min politiska åsikt här eftersom jag är rädd att ni ska döma mig. Att vara blå i en röd bloggvärld är inte så himla lätt faktiskt. Jag skulle kunna ljuga och säga att jag tror på kommunismen & skatter. Det hade varit mycket enklare. Men jag fungerar inte så. Jag säger hellre vad jag tycker även om det resulterar i hatkommentarer. Jaja. Att jag i framtiden med största säkerhet kommer att rösta blått innebär inte att jag vill att alla som är sjuka ska dö eller att rika män ska bli ännu rikare utan att jag tror på ett samhälle där det lönar sig att jobba och kämpa. Jag tror helt enkelt inte att det blir något vettigt utfört i ett land där många människor lever på pengar som andra tjänar in. Du behöver givetvis inte hålla med mig om det, lika lite som jag tror på dina eventuella drömmar om socialdemokrati, men snälla, döm mig inte som hjärtlös och egoistisk, för det är jag inte. Egentligen vill ju alla i det här landet samma sak, det är bara vägarna dit som skiljer sig från varandra.

Hur har du lärt dig att skriva så vackert och fint?
Tacktacktack. Jag kan ingenting, ingen formulering kommer automatiskt. Därför blir jag så glad just när jag får beröm för mina texter. Skrivandet är något som jag verkligen kunna vilja bli bra på. På riktigt liksom.

Vad tror du händer efter att man dör?
Jag tror att alla kolatomer & vattenmolekyler i kroppen blir jord och sedan så finns man aldrig mer. Men det verkar för enkelt, inget annat är ju så enkelt i den här världen. Vad är att finnas? Vad är jag? Är det som är jag inte mer än fett och elektriska signaler i hjärnan? Det finns ingen bevisad själ eller ande inom en, det är bara vakuum och elementarpartiklar. När jag dör så slutar hjärtat slå helt enkelt. Hjärnan slutar sända impulser och blodet stannar i ådrorna. Men mina beståndsdelar kommer ju alltid att finnas kvar och bilda något nytt. Så vad som händer efter man dör beror nog på vad man ser som sig själv. Antingen ser man själv som en klump av kol & vatten och en del av evolutionen, kanske. Eller som något unikt som föds, lever & dör för alltid. Jag väljer det första, trots att det kanske är fel.

Är du kär?
Nej, det hoppas jag inte, för om det jag känner är kärlek så är det alldeles för likt saknad och ensamhet. Har hört att kärlek ska kännas mer som fjärilar i magen och moln i skorna, men sådant är ju svårt att veta på distans.

Vad är det pinsammaste som någnsin hänt dig?
Åh, det är sådant man försöker glömma. Och kanske lyckas? Kommer inte på någonting nu. Men jag tycker att det är väldigt pinsamt att ha fel.

Tycker du om djur?
Ja, det gör jag väl! När jag var mindre ville jag som alla andra femåriga tjejer ha en kattunge. Men sen kom jag på att en dag skulle den dö och då ville jag verkligen inte ha någon längre.

Favoritfärg?
Ingen aning. Det var väldigt länge sedan jag funderade över sånt. Tycker att orange hår är finast, gula hus, grå kaniner, himmelsblå bloggdesigner, ljust gröna uppslagsböcker och röda dufflar.

Favoritplagg?
Tråkigt men sant så använder jag min svarta tubkjol minst varannan dag. Det finns inget tråkigare och mer användbart än tubkjolar. Men det är väl inte mitt favoritplagg. Just nu känner jag mig jättefin i min zebramönstrade tröja från Urban Outfitters med djup ringning i ryggen. Den kanske ni får se någon gång snart! Det var väldigt länge sedan jag visade kläder här.

Vilken kändis skulle du helst vilja klämma på rumpan?
Alltså ingen? Varför skulle jag vilja göra det liksom? Tänk vad den personen skulle hata mig. Kanske skulle klämma någon jag ogillar riktigt hårt. Bara för att det gör ont. Men jag antar att frågan handlar lite mer om vilken kändis jag tycker om. Han som spelar Arthur i Inception och Tom i 500 days of Summer. Joseph Gordon heter han visst och ser väldigt trevlig ut. Hatar att alla fina i filmer är kända. Önskar att de bodde lite närmre och inte redan var älskade av sådär ungefär typ hela världen.

Vilken artist/band var det första du såg live?
Haha, jag såg Per Gessle med min familj på Gärdet någon gång i början av årtusendet. Vi kunde alla låttexter från hans nya skiva Mazarin efter att ha lyssnat på den när vi bilat runt i Europa under sommaren. Jag var jättepeppad men sedan spelade han nästan bara låtar från Gyllene Tider-tiden så jag somnade på gräset till Kung av Sand och Sommartider. Fast jag kanske såg Ulf Lundell innan dess på Gotland. Minns inte riktigt!

Vad är det finaste du vet?
Jag har ingen aning. Livet kanske. Ibland, oftast när jag sitter på bussen kan det plötsligt gå upp för mig att allt egentligen bara består av vakuum, att vi egentligen inte borde existera och att det egentligen är väldigt fantastiskt alltihop. Att det fungerar. Periodiska systemet, evolutionen, väder, bussar, kärlek, matematik. Ja ni vet. Sånt man tar för givet. Allt bara finns här av en slump. Det är nog det finaste jag vet.

Favorit mat?
Jag tycker jättemycket om räkor och skaldjur i allmänhet. Paella, sydfransk fisksoppa och så funkar ju snabbmakaroner alltidalltidalltid. 

Om du bara fick välja en sak att äta i hela ditt liv, vad skulle det vara?
Något nyttigt. Så jag lever länge. Eller något gott. Så jag står ut. Pastasallad kanske, med soltorkade tomater, fetaost och oliver i. Det är ju gott. Och grekiskt.

Favorit band/artist och låt?
Jag måste ju säga Kent. Men ska jag vara ärlig så har jag inte lyssnat särskilt mycket på musik under hösten. I våras lyssnade jag sönder precis allting i min ipod, men nu har jag liksom alltid sällskap i kollektivtrafiken och i skolan, så det behövs inte. Men Kent. Och låten Ansgar & Evelyne kanske. Eller Innan allting tar slut. Eller någon helt annan. Det går i perioder.

Bästa minne?
När jag träffade Linda första gången. Såklart, fast… Nä jag vet inte. Linda ställer för svåra frågor.

Och sen undrar jag hur du har gjort bilderna här ovan, dom 4 första, fina!
De har jag fotat med min iphone i appen Instagram. Den är ganska klockren, tycker att alla borde skaffa den. Och följa mig! Atomfysik heter jag.

Din favoritplats i Sverige?
Någonstans på Västkusten. Falkenberg kanske, Strömstad eller Tjörn. Eller Stockholm.

När ska vi titta på ngn kass film och äta mangosorbet igen?
Nu idag! Nej kanske inte för jag måste se  Mauros & Pluras kök! Men snart.

Frågestund!! Jag har en idé. Tycker att du ska ha en liten rubrik i ditt svarsinlägg med typ: "20 SNABBA FRÅGOR"! Så då kan du ha med alla mina frågor som jag har här!! Bra idé, eller hur?!?

Vanilj eller choklad?
Filmkväll eller fest?.
Vårblommor eller höstlöv?
Våffeldagen eller semeldagen?
Gossip Girl eller Top Model?
Kemi eller biologi?
Ugglor eller kaniner?
Klänning eller byxor?
Håkan Hellström eller Jocke Berg?
Sommarfestival eller vinter-emys?
Julafton eller födelsedag?
Café 60 eller Café String?
Östermalm eller Södermalm?
Västerförort eller innerstad?
Utomlands eller inomlands?
Te eller kaffe?
Niotillfem eller Jonesochgiftet?
Franska eller engelska?
iPod eller iPhone?
Djävulskt glad eller superpepp?
Macarons eller biskvier?

Fotar du ofta analogt?
Nej! Eller jag fotade två rullar i somras men sedan dess har jag tagit kanske två bilder. Ska börja igen när det blir ljusare.

Vilken låt lyssnar du mest på just nu?
Heart Skipped a Beat enligt last.fm. Lyssnar mycket på Eldkvarn också. Plura är så väldigt soet.

Vilken är den bästa konserten du har sett?
Håkan Hellström på Hovet nu senast kanske. Trots att vi egentligen hade sittplatser och knappt såg Håkan alls så var det så himla pepp liksom. Dans & skrik. Det var den första konserterna någonsin som jag kunde koncentrera mig på musiken och mig själv istället för att oroa mig för svimmande vänner och törst. Dessutom hade jag finaste sällskapet!

Spelar du något instrument?
Jag har spelat gitarr men jag gör inte det särskilt mycket längre. Kan läsa noter och klarar av de vanligaste ackorden, men jag är inte musikalisk alls så det låter ändå inte bra.

Vilken gymnasiumlinje går du?
Natur!

Vad tycker du om mest, hallon eller blåbär?
Blåbär. Det är lättare att frossa i eftersom det finns fler. Hallon är svårare att plocka och så smakar vartannat av hallonmask. Ganska ovärt.

Vad tycker du idag om bilderna och texterna du skrev, eller skapade kanske blir bättre så bilderna inte känner sig utanför, för sådär länge sen(alltså när bloggen startade!!)
Jag tycker inte om dem! Men jag skulle ändå aldrig kunna tänka mig att ta bort mitt arkiv, kommer ångra mig så himla mycket när jag gjort det. Ser bloggen som en dokumentering och sånt kan man ju inte ta bort. Men det känns inte helt bra att alla kan läsa mina fula texter om ingenting och se oskarpa bilder med för mycket kontrast. Tur att jag inte skrev alldeles för många stavfel eller spamade med smileys i alla fall.

Jag vet inte riktigt om det här är en fråga. Men hur lyckas du alltid sätta rätt ord på känslorna och verkligheten? Hur gör du för att i så egentligen enkla ord få livet att gå ihop och inte verka lika svårt som det är?
Jag beundrar verkligen din blogg, och önskar att jag kunde sätta samma ord som du på livet. Det känns som om livet skulle bli lättare då. Tack, för alla vackra ord och tankar som du delar med dig av.
Tacktacktacktacktacktack.

Vilka artister vill du ska komma till Way Out West i sommar?
Åh! Jag vill se Kent, Håkan Hellström, Lars Winnerbäck, Eldkvarn, The XX, Hurts, Bon Iver, Billie the Vision & the Dancers, Jakob Hellman, Säkert!, La Roux, Two Door Cinema Club, The Smiths (Eller Morrisey), Mumford & Sons, Florence + The Machine, Belle & Sebastian, The Cardigans (Eller A Camp), Death Cab for Cutie, Kings of Convenience, Lykke Li, Miss Li, Laleh, Coldplay men gud jag vet inte. Jag vill att alla band I hela världen ska komma ungefär, för då kan jag lyssna in mig på dem och göra min musiksmak lite bredare.

Vilka festivaler ska du på i sommar?
Än så länge har jag bara Way Out West som är spikad. Vi bokade hotellrum i veckan och köpte festivalbiljetter idag. Är så himla peppad, det blir min första festival! Men sedan blir det antagligen popaganda också och kanske någon mer, beror på hur mycket tid & pengar jag har.

Varför svarar du aldrig på kommentarer?
Jag vet inte riktigt. Det är konstigt att jag inte svarar, eftersom det är kommentarer som gör det roligt att blogga. Och jag får ju så fina kommentarer som gör mig väldigt glad. Och jag tycker om er. Men när jag besöker era bloggar och tänker att "åh, vad fint hon skrev till mig och vad fint hon har det på sin blogg" så blir det som en spärr i mitt huvud. Vad ska jag skriva? "sv: tack så mycket" blir så tråkigt, känslokallt och drygt. Verkligen. Men jag ska börja svara mer. Det är ni verkligen värda. För ni är typ det finaste med den här bloggen. Så ni vet.

- när man slutar lite tidigare än planerat så när man går till tunnelbanan har solen ännu inte riktigt gått ned
- fransk fisk- och skaldjurssoppa med aioli
- att se fram emot något så mycket att det kittlar i magen varje gång man tänker på det
- när allting fungerar utan att man behöver fundera så mycket på det
- att måla naglarna helt perfekt
- idéer som handlar om spontanfika om eftermiddagar
- att leva mig in i sims-spelade en hel dag och känna att idag har jag uträttat en massa, trots att det är sims-gubben som blivit bättre på att måla, varit & tränat, hittat sin livs kärlek och blivit den fria världens ledare och inte jag
- att lyssna på the xx om vinterkvällar
- att slå rekord på fruit ninja eller andra totalt meningslösa iphonespel
- när man har lite söndagsångest men att komma till skolan på måndagsmorgonen och märka att man faktiskt skrattar mer i skolan än hemma
- att gå på restaurang och hitta något så perfekt som paella eller chokladmousse i menyn
- att skratta sönder en hel lektion åt världens bästa blogg
- när man sitter i en bil/på ett flyg/tåg på väg någonstans ganska långt bort och vet att de kommande dagarna kommer bli så himla roliga
- att bada i sjöar & hav
- känslan man får när det är sådär en vecka kvar till sommarlovet och man har två månader av frihet & flädercider framför sig
- rött champagne-te i Hornstull
- den ”nya” matteläraren Tobias
- människor som dricker mjölk ur paketet i kollektivtrafiken
- när det är så stjärnklart och iskallt ute att man nästan förstår hur obegripligt stort universum är fast ändå inte
- när man skriker allt man an till introt till Tro & Tvivel
- spellistor helt utan konstig musik, utan mest Kent och Håkan Hellström och Lars Winnerbäck och annat anti-hipster
- människor som inte tycker att insekter & spindlar är äckligt
- tjallamalla
- Patrick Jane i The Mentalist
- när man upptäcker att något helt vardagligt är värt att tycka extra mycket om

Kylan släpper sitt knytnävsgrepp kring halsar och hjärtan medan jag ser filmer om andra verkligheter än vår egen. Om drömvärldar och galaxer där korta jullov inte existerar, men kanske inte heller te från NK, Cluedo-kvällar, nyårskrönikor med Håkan Hellström och taxiresor i tidiga vintermorgnar. Och jag orkar varken vara djup eller filosofisk eller skapa något vackert kring stockholmstrottoarer täckta med grå snö. Nej, nu vill jag romantisera något helt annat som stavas lunch i Rålambshovsparken, försommar och Göteborg där luften är varmt tonad istället för iskallt blågrått. Och jag vet att det bara är en fråga om tid, att vintern kommer smälta bort hur lite jag än anstränger mig, men det är faktumet att jag inte kan påverka alls som gnager, stör och förstör. Andas lite extra djupt vid fiskdisken på stormarknaden för att det luktar som västkusten och somrar som mitt nioåriga jag upplevde. Glömmer för någon hundradel att jag befinner mig i ett östra Svealand som lider av snöstormar och underkylt regn dygnet runt.

Under de gångna två veckorna har jag hamnat i min egen sorts vintervila som kanske snarare påminner om koma. Druckit så mycket fruktte att mina tänder gulnat, spenderat så mycket tid bakom stängda persienner att jag knappt minns hur världen ser ut och det som givit mig mest är de där dammiga dinosaurieskeletten på naturhistoriska som jag redan sett oräkneliga gånger. Rädslan för att aldrig bli nöjd kommer tillbaka när jag längtar långt, långt bort och jag undrar om jag kommer orka vandra stockholmsgatorna med missnöje och saknad i flera månader. Men knytnävsgreppet har i alla fall släppt och termometern visar nollställt, känslokallt nollgradigt.

Det ångar ur deras munnar längs Nytorgsgatan och jag dricker te mittemot Emma. Förra våren drack ofta te & åt apelsinpepparkakor om eftermiddagarna vid mitt köksbord, det var länge sedan nu.

Vi var mitt i snöstormen på midnattsgatorna.  Frös ingenting, men skrek och dansade till Tro & Tvivel. Jag lovade natthimlen och människorna att bli mindre rädd för att visa vad som är jag, att försöka springa ikapp dagarna istället för att låta dem försvinna innan jag hunnit fylla dem med något (men akta mig för det äckliga latinska carpe diem). Men trots allt är det bara ett nytt år, början på en ny tid (och tid existerar ju knappt) så den första januari gömmer jag mig ändå under täcket och väntar på morgondagen. Det sägs att det ska vara enkelt när man börjar men det känns snarare svårt än lätt att ha månader av iskyla, vintermörker och grovstickat framför mig.

Skulle vi inte bara kunna dö nu?
Jag visste att det var helt fel att fråga dig. Du, som var mitt uppe i allting samtidigt, som skrattade mer än du grät och aldrig hade ristat in några låtcitat med blått bläck i handlederna, du ville inte dö. Inte ens om det vore gratis. Du som dokumenterade varje ögonblick som passerade ditt synfält, varje andetag som lämnade lungorna, i anteckningsböcker med oläslig, spretig pojkhandstil. Andra, som inte visste att du skrev för din egen skull, för att du ville minnas allt ditt korta liv gav, brukade fråga varför du skrev så fult, ingen kunde ju läsa. Jo, jag kan, svarade du alltid och gropen i din vänsterkind som bara syntes när du log för dig själv avtecknade sig. Jag tror aldrig att du på riktigt log åt något som någon sade dig, bara sådant du själv tänkte. Och det var de där tankarna som ingen annan fick höra som gjorde mig så förfärligt fäst vid dig från första början.

Jo, det skulle vi.
Vi skulle kunna luta oss lite för långt ut i nattluften och landa på trottoaren, för den finns, trots att mörkret döljer den för oss just nu.

Skriver texter om sådant jag inte vet någonting alls om, kärlek & livet & motsatserna. Vandrar längs frusna Kungsholmsgator tillsammans med pastellballonger, hamnar på kafé i förorten, längtar efter människor som är alldeles för långt bort just nu och hoppas på ett jullov utan slut.