ska det där vara så svårt att det tar tre timmar innan man ger upp? (nej, jag löste det aldrig själv & tobias kan inte skriva)
/ du & jag & hon som är dum i huvudet & han du är så himla kär i består till 80 procent av trasiga stjärnor som blivit stoft för flera evigheter sedan.

Helgen blev fotomässa, kameraväskor, loka med citronsmak, prislistor & "hej, kan jag hjälpa till med något?" och allt gick ut på att sälja den perfekta väskan till rätt kund. Den gigantiska Expedition 9x med plats för ett tiotal objektiv till proffsfotografen och den snygga axelväskan med mockadetaljer till tjejen som precis köpt sin första systemkamera. Nu är det över och jag vet inte riktigt vad jag ska koncentrera mig på. Det finns så mycket, som att städa rummet, plugga till matteprov eller få tillräckligt med sömn. Fast egentligen vill jag bara tillbaka till vår mysiga tamrack-monter där jag bara behöver tänka på en sak. Hoppas på Oslo i janurai och att det är första advent har jag nästan glömt.

Nu är det äntligen dags! Vi har funderat, skissat, sytt och tryckt sedan i början av oktober och nu har vi till slut blivit tillräckligt färdiga för att kunna presentera alltihop. Jag, Sofia & Clara säljer tygpåsar! Klicka på bilderna och kolla in våra snygga tygpåsar på hemsidan! Vad tycker ni?
ps! Alicia har fotograferat bilderna!

Efter skolan mötte jag Clara på Västerbron,
mitt i snöstormen, kylan och novemberstaden.
Pratade precis med pappa bortifrån Polen
"det var ett utmärkt val av tid & plats för en promenad"
(aa, fast näe.)

Träffade Miranda & Sofia,
besökte alla trevliga affärer vi hann
(2 beyond retro & tjallamalla.)
innan vi föll ihop i Strings källare
för att värma upp våra hjärtan & lungor med varsin varm choklad + grädde.

Det snöstormar fortfarande mellan busshållplatsen och ytterdörren
& i helgen ska jag sälja studioblixtar på fotomässan i Älvsjö med kusinvitamin.
Nu: säng + te + duntäcke x 2 + sömn.

Vägen mellan busshållplatsen och ytterdörren
blir längre i samma takt som luften blir kallare
och i rulltrappan vid Stadshagen berättar Clara att idag kommer snöstormen.

Halv fyra på eftermiddagen blir
syrebristen i kemiklassrummet för påträngande för att jag ska kunna tänka
och molförhållanden mer känns som ett dåligt skämt
än något jag faktiskt skulle kunna klara av.

När solen gömmer sig bakom planeter,
moln och fönsterlösa trapphus av betong,
då planerar vi glöggkvällar, nyårsäventyr
& ser fram emot Håkan Hellström i ett Göteborg fullt av försommar.

Trottoarerna sjunger under kängorna
och det blåser in snö i min duvblå duffel.
Vid ytterdörren gör sig snöstormen påmind
och jag har visst glömt nycklarna i skåpet, fanfanfan.

Igårkväll kom Issa hit. Vi delade en gul paprika, träffade fint folk och begav oss in till stan. Där träffade vi ytterligare ett gäng människor och invaderade Pizza Hut vid Klarabergsviadukten. Vi blev nog 21 personer till slut, så det var tur att vi bokat bord dagen innan, annars hade vi aldrig fått plats.

Jag posar litegrann med min 7-up.

Plötsligt var klockan nästan halv tio, så vi sprang till Park-biografen på Östermalm. Det vore så typiskt oss om vi hade missat första halva av Harry Potter.

Alicia, Elin och Miranda är peppade! Jaa, nästan alla mina bilder från igår innehåller dessa trianglar.

Plötsligt var filmen slut och den var sjukt bra! För en gång skull kändes allt som det gjorde när man läste boken. Vi tog kollektivtrafiken åt olika håll och natten slutade i ett tomt, tyst Vällingby centrum tillsammans med Issa, sjungandes På Drift? medan vi väntade på buss 118 mot Hallonbergen.

Vi firar tre månader tillsammans i en källare på Drottninggatan.

Köper en hipstertröja (HAHA) med en enorm, vit triangel och pärlor på. Känner mig myz, snygg och allmänt häftig.
Min mobiltelefon kommer att bo i skolskåpet under den helgen jag kommer att behöva nå ungefär alla människor jag känner. Känns inte jättejättebra, men ni kan ju sända röksignaler, skicka handskrivna brev eller brevduvor om ni vill nåt!

texter från kollektivtrafiken och ögonblick ur de senaste veckorna;

Om spåren blev längre skulle vi kunna åka tunnelbana runt världen
och höghusen, Tranebergsbron & stockholmarna skulle bytas ut mot
andra höghus, galaxer & andra storstadsbor.
Det handlar nog inte längre om var jag befinner mig,
utan vem som sitter bredvid.

Vaknar 05:45 med regn på fönstret och mardrömsminnen
eller dimma över förorten.
Lever dagarna i krossad sammet och rymdnaglar.
Skalar mandariner om eftermiddagarna,
skriver om sulfatjoner & atomtunt kol.
Somnar innan kvällen hinner bli natt,
av utmattning / längtan till morgondagen
och drömmer samma mardrömmar.

Pappa är bortrest varannan vecka
och jag orkar inte vara hemma när han inte är det.
Sitter i skolan flera timmar för länge,
allt är mindre ensamt & tråkigt där.
November är bara en mur av våt betong när jag är hemma i min förort
och imorgon kan man säga att imorgon är det fredag.

Under ”några kvar att lita på, några kvar att tycka om” så går det upp för mig hur länge sedan jag såg herr Hellström senast. I början av september förra året på Gröna Lund. Vi lekte poppare, åt sockervadd och visste att det skulle dröja minst ett år innan vi skulle se honom igen, att vi inte längre skulle dela varje dag och att vi skulle vara utspridda över hela Stockholm.

 

Och jag minns när jag berättade för Alicia att jag köpt biljetter till Håkan Hellström i november. 13de november kändes oändligt långt bort i mitten av maj och jag tror inte att jag på riktigt förstod att det faktiskt skuille bli höst. Nej, för där på den kommunala skolgården längtade jag bara efter ett evigt sommarlov.

 

Det går upp för mig hur många jag lämnat, hur många som lämnat mig och hur långt jag kommit på bara ett år. Att jag just nu står på Hovet, rör på fötterna, svänger på höfterna och är djävulskt glad. Tillsammans med människor jag inte visste existerade när jag såg Håkan senast. Vi bevisar att det går att dansa sig svettig, skrika sönder stämbanden, skaffa tinnitus och uppleva sin bästa konsert någonsin trots att det står ”sittplats” på biljetten och trots att man ägnat dagen åt något helt annat än att köa utanför Hovet, som att äta falafeltallrik.

 

Fan vad jag älskar Håkan Hellström och hela världen när musiken aldrig tar slut på Hovet och vi bara sjunger och sjunger och sjunger och men du sover ju, du hör ju inte på. Bilderna är från glasskalaset vi hade hos Alicia i fredags tillsammans med Harry Potter-filmer och klasskompisar. Jag tror inte att jag  fotat någon av dem, men det kanske är okej.

Dagarna som går gör mig mer & mer säker på att jag kommer överleva hösten
och trots att mina kängor sparkar mer blötsnö än höstlöv så känns den inte riktigt över än.
Nej, det är för mycket kvar som måste hinnas med.
Som Harry Potter, Håkan Hellström, tygpåseförsäljning, några eftermiddagar på kafé och uppsater om material som knappt existerar.

Den första snön faller försiktigt över Skandinavien och det är väl nu vintern fäller slutridån. Ja, redan. Det finns inget mer att se, löven har fallit till marken och nu täcks allt av en kall, glittrande massa. Jag tog en promenad hem till Sanna och vad jag gjorde där vet jag inte riktigt, men på vägen hem var rymden svartare än någonsin och snön vit som, ja snö. Lagade middag och lyssnade på Laleh, mest för att hennes debut råkade sitta i stereon i köket och pluggade Matte A. (det känns overkligt att plugga istället för att fika och sy tygpåsar)

Ägnar höstlovets sista dagar åt att hosta, titta på videokassetter med inspelade Pippi Långstrump-avsnitt och längta litegrann efter julen.

När tåget lämnade Stockholms Central igår morse var vi trötta men förväntansfulla. Sofia har nog precis vaknat och Clara äter en mandarin som visserligen är sur, men det är så värt det i alla fall.

Trots att det såg ut ungefär såhär utanför fönstren hela tiden så var vi väldigt pepp. Och glada över att inte bo i täta skogar eller på leriga fält mitt i ingenting.

När vi klev av i Göteborg kom vi överens om att vi skulle behöva en karta för att klara dagen. Att hitta till turistinformationen var inte alls lätt men till slut kom vi fram, skaffade oss en karta och en penna! Första stoppet blev ett kafé på Kungsgatan där vi drack morgonkaffe och ringade in ställen på kartan som vi ville besöka.

Rock House, som egentligen låg vägg i vägg med kaféet vi suttit på, blev också svårt att hitta, vi fick vandra fram och tillbaka på Kungsgatan flera gånger innan vi fann affären. Köpte pins och tygpåsar!


Nästa stopp var Magasinsgatan, mest för Håkan-låtens skull, men vi upptäckte även fina affärer som låg där, som Grandpa, Prickig katt och secondhandaffärer. Tipsade en göteborgare om skivaffärer i Stockholm och sedan bestämde vi oss för att försöka hitta Första Långgatan.

Det finns gräsmattor & sol i Göteborg och det jag tycker bäst om med staden är nog de höga bergen som man kan vandra upp på.

Första Långgatan var inte så fantastiskt som jag kanske hade föreställt mig. Vet inte riktigt vad jag hur jag hade trott att den skulle vara, men det var bara en vanlig, ganska grå gata. Fast det kanske berodde på vädret, vem vet.



Självklart skulle vi upp på Stigberget och stå på samma mur som Håkan gör på 2 steg från paradise! Fin utsikt och mycket vind.


Bilder tagna med självutlösare blir ju sällan särskilt bra, men det är väl lite av charmen med dem. Plötsligt började det spöregna så vi fällde upp våra paraplyer och försökte ta oss ned igen. Hamnade på Andra Långgatan, som väl inte heller var så himla underbar. Vi åt lunch på en restaurang som varken var särskilt fin eller mysig, men de hade god falafel-tallrik och tak, och det är ju bra att ha när det regnar.


När vi ätit klart orienterade vi oss oss till Vasaparken. Det gick superbt och Vasaparken hade nog varit ett fint picknickställe om det varit sommar. Nu fanns det mest kastanjer och klotter, men det var bra ändå.

Nästa stopp blev Hard Rock Café där vi kikade på Håkans sjömanskostym och sedan Bengans. Införskaffade några skivor och så började dagens sista, långa vandring.



Den förde oss till Gullbergs kaj! Där blåste det så mycket att man knappt kunde gå, och det var väl både kul och rätt kallt. Plötsligt var det nästan mörkt, alla hade ont i fötterna och gbg-regnet föll igen, så vi fann ett mysigt kafé där vi satt tills de stängde.

"Nu går vi till centralen, för vad ska vi annars göra när det känns som om hela Göteborg håller på att stänga?" sa någon och så blev det. Konstaterade att Göteborg är faktiskt mindre än Stockholm, på riktigt. Klockan nio satt vi på ett tåg på väg hem till Stockholm. Vi spelade kort och sedan alla somnade utom jag, så jag lyssnade på Kent och tittade ut på Sverige som försvann utanför fönstret. Somnade hemma klockan halv ett och vaknade tolv timmar senare med sminkrester under ögonen och ingen ork alls. Så idag åt jag frukost i tre timmar, redigerade bilder. Det är konstigt hur man kan hinna till Göteborg och tillbaka vissa dagar, och andra kommer man knappt ur sängen.

Gårdagen blev i alla fall väldigt fin och jag tycker om Göteborg.

Många bilder har jag fotat själv, den sista fotade Sofia och andra har jag tagit från Alicia och Clara.

Gårdagen gick väldigt fort och jag minns inte riktigt om jag hann med en miljard grejer eller ingenting. Meningen med det här inlägget är egentligen inte att berätta om min första november utan att be er om en sak, nämnligen Göteborgs-tips! Imorgon klockan sex går tåget söderut och vi har ganska precis tolv timmar på oss att göra stan. Finns det några superfina kaféer med världens godaste chailatte, Håkan Hellström-relaterade platser, fotoställen som måste förevigas eller något helt annat? TIPSA! Ingen av oss hittar i Göteborg särskilt väl så det vore jättebra med exakta adresser och inte typ "det finns en park i Majorna!!", vad fan är Majorna liksom?

Så, vad får vi absolut inte missa?