från en ödelagd stad med ett överflöd av rosor och kaféer.
och en vidöppen väg rullar ut framför oss
Igår var det Kent igen och medan solen steg över Långholmen kom jag, Alicia och Nina dit. Mest satt vi bara på en randig gardin och pratade, åt pastasallad och hade det ganska bra. På förmiddagen kom Anna och hon hade med sig ett Beatles-monopol och en Beatles-kortlek, det var trevligt. Köande och stress vid insläppet gav oss platser i mitten på andra raden. Hela konserten var väldigt fin och Jocke var otroligt nära. (hade ingen kamera under konserter, därför är får ni bara se köbilder, litet tråkigt.) Under de sista låtarna blev trycket större och det var svårt att andas. Men åh, så bra det var, nästan hela tiden. Nu har jag köpt mig ett par sandaler för det ska man faktiskt ha på sommaren, shorts och en massa pocketböcker. Imorgon lämnar jag nämligen Stockholm och blir den som försvann i två veckor. Skåne, Falkenberg och Tjörn, saltvatten, kusiner i mängder, cykelturer, avstängda mobiltelefoner och sömn på hårda bäddsoffor väntar. Jag vet inte hur mycket jag kommer uppdatera, det beror på om det finns internetanslutning någonstans. Ha det fint tills dess och för att inte glömma att jag finns kan ni ju lägga till mig på bloglovin här till höger. Puss!
la-la-landet
Nu är jag hemma igen efter tre dagar och två nätter på landet. På landet kan man göra litet vad man vill. Mest badar man i en liten varm sjö och känns som sammet. Eller så cyklar man runt på grusvägar och plockar smultron, sover precis under taket högst upp en våningssäng, löser sudokun med fötterna i vattnet, fiskar utan bete för att man inte har en aning om vad man ska göra om man får napp eller ligger på en stor filt och läser serietidningar. Och det har jag gjort ungefär så länge jag kan minnas. Inget förändras liksom därute. Dessutom går man osminkad hela tiden och borstar aldrig håret. Som bilden på mig ovan. Förstår inte varför jag vill att ni ska tro att jag ser mycket yngre och fulare ut än vad jag gör genom att lägga upp sådana bilder i vartannat inlägg. Imorgon är det Kent igen, på Långholmen! Ska upp halv fyra imorgon för att köa. Pepp, eller nåt sånt.
ni håller oss vid liv
Idag har jag inte orkat prata med någon. Ingen alls. Så jag har stängt min vitmålade dörr mot omvärlden och legat i min säng. Sovit, läst Liftarens guide till Galaxen och lyssnat på Kent. Om det har givit mig något vet jag inte, men det har varit avslappnande. Imorgon åker jag tydligen till landet och vet inte när jag kommer hem. Före torsdagkväll hoppas jag, då det är dansdansdans på Långholmen igen.
sist vi sågs var det vinter och en meter snö/det blåste genom tuna i natt
Gårdagen var den längsta jag upplevt. Väcktes för första gången sedan i juni av min väckarklocka, efter bara fem timmars sömn. Jag och Alicia begav oss till Stockholms central för att träffa Nina och ta ett tåg till Eskilstuna. Tåget var sent och vi ganska förtvivlade tills vi äntligen var på väg. Hur många timmars total väntan det blev vet jag inte, men i åtta timmar satt vi utanför och två timmar innanför grindarna till Parken Zoo. Och väntade. Och åt. Och spelade Uno. Och väntade. Och var panikslagna. Och nervösa. Så öppnades grindarna och vi rusade in, fast man inte fick, trots tillsägelser. Och så hamnade vi allra längst fram på Samis sida. Så nära. Redan under förbandet började regnet falla och när Kent kom in på scenen var hela folkhavet genomblött, men det spelade ingen roll alls. Vi var världens lyckligaste. Varma tårar blandades med kallt regn och himlen fick sällskap av eldregn och röda svalor. Och när vi skriker att Dom kan skratta om dom vill, håna oss, vi rör oss, dom står still så behöver man bara blunda och tänka att såhär bra har jag nog aldrig mått förut.
jag blev född i en spökstad där alla vet att jorden är platt
Bilden kanske får det att verka som om jag älskar golf, men det stämmer inte riktigt. Istället är jag glad att kursen är över. Visst har jag skaffat mig en del kunskap, men mest blåsor i händerna och träningsvärk i underarmarna. Tidigt imorgon tar jag, Alicia och Nina ett tåg från Stockholm, vida världen via Eskilstuna för att se världens bästa band i deras egen spökstad. Behöver jag berätta att jag är full av förväntan?
Alicia skriver!
Det är Alicia. Sofia tyckte att jag borde använda min kategori. Det har hon nog rätt i. Dessutom behövs det en uppdatering.
Vi har varit på Fotografiska idag för att försöka fly från värmen. Det gick ganska bra. Bilderna var fina ibland, ofta läskiga och somliga var tråkiga. Efter en hel del övervägande köpte Sofia en pastasallad och vi satte oss vid vattnet för att äta.
Nu är Sofia på golfkurs ikväll igen. Det går rätt bra för henne, trots att det är rätt trist.
spending warm summerdays outdoors
När värmen lägger sig som isolering eller en ogenomtränglig mur kring hjärnan mot omvärlden blir nästan inget som man planerat. Jag och Lia som tänkt sy ett par klänningar blev liggande på gräsmattor och bryggor hela dagen i stället. Kanske är det precis dagar som dessa som klassas som bortslösade. Jag tyckte om det. När det började skymma och hettan avta åkte jag till Lövsta för att gå på golfkurs med familjen, trots att mitt intresse att lära mig ännu en bollsport är lika med noll. Förutsättningen för att jag får se Kent i Eskilstuna på lördag är nämligen att jag genomför den här kursen på fyra kvällar. Det kan det väl vara värt. Kvällen avslutades med bad i Mälaren och jordgubbar. Varför jag envisas med att lägga upp bilder där jag pratar har jag ingen aning om.
you and I move at the speed of light
Precis när eftermiddagen blev kväll tog vi en båt ut i Mälaren. Med ena foten i vattnet och den andra i säkerhet körde vi fram i vad som kändes som en miljon kilometer i timmen och fartvinden förde iväg den obehagliga hettan. Vid en klippa lade vi till och resten av kvällen fylldes av sallad, vattenskidor och sol. Det är något speciellt med att fara fram på vattnet på fötterna som om det vore fruset. Nu har jag av någon väldigt konstig anledning druckit te och håller på att dö av överhettning igen. Ska i alla fall få några brev skrivna och sedan försöka sova under mitt vidöppna fönster.
Förresten ska jag och Lia försöka oss på att sy klänningar imorgon. Problemet är att vi inte har en aning om hur man gör. Någon som känner för att länka ett mönster?
don't send me letters in bottles anymore
Det är varmt och luften så fuktig att det känns som man ska drunkna av allt vatten man fyller lungorna med varje gång man andas in. Alicia och jag satt i skuggan bredvid några tyska turister innan vi slängde flaskpost i vattnet och gjorde vårt yttersta för att inte smälta bort på asfalten. Kungsträdgården med fötterna i vattnet och glass i munnen.
smultronröda fingertoppar och bad dygnet runt
Efter en helg på landet har jag fått en överdos av allt jag tycker om med sommaren och att dagar som dessa snart kommer försvinna för alltid ned i förrgårs svarta hål gör bara ont. Skymningscykelturer på skramliga cyklar och grusvägar kantade av smultron som fortfarande är solvarma. Turer ut på sjön i en klarblå kanot med kusin och lillebror som innefattar väldigt mycket bad, sol, skratt, bromsbett på benen och ballerina-kakor medan vi lämnar klockor och kontakt med omvärlden kvar på klipporna. Nu är jag i alla fall hemma igen och det känns så tomt. En trappa ned tittar familjen på fotboll och jag vill bara sova.
att cykla så mycket längre än vad man egentligen orkar
I eftermiddags lämnade jag och Lia förorten på våra svarta cyklar för att ta oss över två broar och hamna på Långholmen. Efter att inte ha setts på tre veckor behövde vi uppdatera varandra om vad som hänt i våra liv sedan sist. Vi kom fram till att vi aldrig hade varit utan varandra så länge på femton år. Efter besök i secondhandaffärer och glassätande trampade vi hemåt igen. Uppförsbackarna ville aldrig ta slut och sista biten gick vi för att vila våra lår. Tjugotusen meter är en hel del att klara på en dag. Middag, film och te-drickande hos Lia. Avslutade kvällen med ännu en cykeltur genom julinatten med The Smiths i öronen. Hem.
Imorgon drar jag ifrån Stockholm och förorten ut till landet.
himmelsblå naglar och the beatles
Nu ska jag cykla iväg till en viss väldigt saknad kusin.
and we won't get any younger
Jag undrar hur många gånger jag suttit på tunnelbanan den här sommaren. Träffat Alicia som klivit på vid Ängbyplan och sedan fortsatt in till stan. Det inträffade i alla fall inte idag, för hon mötte mig redan i Vällingby. Vi sprang runt och letade pastasallad på coop och for sedan in till centralen där vi mötte Nina. Med kurs Humlegården besökte vi affär efter affär på jakt efter nagellack och reaklänningar. Efter en tur in i Sturegallerian hamnade vi tills sist i parken där vi åt middag, funderade över det mesta, målade naglarna och jag upptäckte att jag glömt sätta i minneskortet i kameran, bilderna är alltså från i måndags. Fotograferade istället en del analogt och åkte sedan till Söder där vi vandrade runt mellan parker och kaféer.
Några har undrat var jag egentligen ska ta vägen i höst och det blir Mikael Elias Teoretiska som ligger på Kungsholmen där jag ska läsa natur!
nej det var väl aldrig någonsin lätt att förstå någonting alls
Jag gör som jag alltid har gjort när jag tröttnar. Gör om. Hoppas att allt ska bli bättre bara jag ändrar utseendet. Men nu ska jag försöka ändra innehållet också. Vad ska vi kalla det? Frågor som flyger förbi min hjärna när jag i hetta springer över vita streck för att jag inte hinner vänta på säkerhet? Kanske inte. Jag vet inte. Saknar att ha min röda kobra-telefon tryckt mot örat om kvällarna. Det blir aldrig tillräckligt länge. När det avslutande klickar i telefonen återvänder jag till tangentbordet. För första gången på flera år kan jag skriva. Word-dokumenten blir längre och sidorna i kollegeblocket fullskrivna. Jag kryper in i den verklighet som bara finns för mig varje natt. Det är bara då det går. Kanske blir man mindre kritisk om nätterna, eller så är det bara stämningen som är nödvändig för att det ska bli något skrivet. Jag skaffade mig sju myggbett under kvällen men inget av dem kliar så irriterande som de egentligen ska. Idag kom Lia hem efter tre alldeles för långa veckor på Malta.
vad är meningen med det här?
blått med vita prickar
En dag runt på stan med Alicia och Nina. Jag införskaffade mig en klänning på Urban Outfitters och två böcker på Myrorna. Vi besökte diverse second hand-affärer, åkte (och missade) en massa kollektivtrafik och fick världens adrenalinkick. Åt jordgubbar och badade fötterna i Kungsträdgården, letade glass, planerade och peppade konserter.
fyra fantastiska bloggar
Nu tänkte jag skriva ett inlägg om de där bloggarna som gör en helt glad, bara genom att skriva ett nytt inlägg. 
The Complete Truth är den bästa fotobloggen jag vet. Jag tror att ni förstår när ni tittar. Ljuset och färgerna är fantastiska och alldagliga motiv blir magiska. Personen bakom bloggen vet jag inte alls mycket om, här är det bilderna som står i centrum, men just i det här fallet gör det ingenting sämre. 
Omne homo mendax skriver om allt och hon gör det riktigt bra. När jag besökte henne första gången blev jag helt överlycklig över att äntligen ha funnit en blogg som drivs av en såndär tjej som skriver så att jag förstår. Jag blir fortfarande helt överlycklig, varje gång jag läser någon av hennes texter.
Om jag fick välja en tjej som skulle bli min storasyster så skulle det bli HanaPee. När hon vill kan hon ha världens bästa humor samtidigt som hon blandar allt med allvar om självförtroende och sånt bra. Antagligen den första bloggen jag läste. 
Ohhboy har ett skriftspråk jag skulle ge mycket för. Det är väldigt bra, precis som hennes blogg.
Det var det. Får räcka för just nu. Nu får ni tipsa mig! Någon otrolig blogg ni misstänker att jag missat?
lovade att nämna louise
Några timmars sömn på en balkong följdes av en sommardag i innerstaden där det var svårt att andas och avslutades med päronsoda på kafé. Födelsedagskalas för kusin Fredrika som fyllde arton på Lidingö, kortspel och söndersmältande tårta.
everybody gets a second in the sun
Igår var jag och Alicia på Ängbybadet, badade och åt tomat. På kvällen skulle vi se John Fogherty på Gröna Lund (är där väldigt mycket, tror det är sjunde gången i år), mest för att träffa Anna. Men Anna stod allra längst fram och det gjorde verkligen inte vi, så vi gick mest runt och var förvirrade. När konserten var slut träffade vi Anna, spelade singstar och vandrade genom stockholmsnatten mot centralen. Jag och Alicias kamera på bilden, Alicia har fotat!
hör du ljudet av juli där utanför?
Vaknade och upptäckte tre olästa sms. Ett från Alicia som påminde mig om att det är idag vi får besked om gymnasieintagningen. Hoppade upp ur sängen och startade datorn, loggade in och jaa, jag kom in!! Lättnad. Andra smset var från Emma som berättade att hon nu åker till Spanien och stannar där alldeles för länge, tre veckor. Tredje och sista smset hade Nina skickat där hon berättade att Kent spelat M på Peace & Love i natt. Kan bara hoppas att de gör det igen och längta till sjuttonde och tjugoandra juli. Nu ska jag göra mig klar med mina nya Jakob Hellman-skiva i högtalarna och bege mig till Ängby!
fångade i tiden som går
Dagen blev som många andra. Alicia, Sarah, Issa och Madde. Medborgarplatsen, Beyond Retro, String, Bengans, hem. Använde min nya kamera, hittade en Kent-affish, drack päronsoda och köpte två skivor. Som ni ser så fixade jag klänningen. Stolt tjej! Är så nöjd. Alicia har fotat.
molntunga skyar och jordgubbsjuice
I går var jag och Alicia på Stadsbiblioteket vid Rådmansgatan för att skaffa bibliotekskort. Jag lånade två böcker, åt frukost på Hötorget och sedan tog vi pendeln till Häggvik. Där gick vi vilse. När vi var klara med det hamnade vi på Myrorna vid Stinsen där Nina jobbar. Jag köpte en analog, fin kamera och en blommig klänning. Den var dock för stor, så vi åt glassbåtar och gick hem till Nina för att sy in den. När misslyckandet var ett faktum åkte vi till Kista Centrum för att införskaffa linser och skivor. Till slut tog jag och Alicia bussen hem. Spelade Super Smash med Filip och kusin Arvid. Fann en massa gamla video-band så vi tittade på Pokémon-filmen Mewtwo Slår Tillbaka. I morse försöker jag trä vår gamla symaskin för att fixa klänningen, men det slutade i ett gigantiskt trassel. Nu är jag mest hungrig och önskar mig någon som kan sy.
