JANUARI:

Årets första månad blir väl aldrig särskilt bra? Förväntan byggs upp och alla tänker att ”i år ska jag leva på riktigt”, men de där drömmarna om ett kontrollerat kaos krossas av iskyla och tristess. Mitt januari blev kent-citat och skolhat. Gick samma vägar i min svarta, vida kappa med Dålig på vardag-budskap, och hamnade på världens gråaste plats, Vällingbyskolan.

Jag hade nog inte riktigt hunnit tröttna på snön, skolan och korridorerna i januari. Det var nog ganska okej då. Nätterna gav jag åt masskonversationer om framtida bilturer i Storbritannien. Så värdelöst, men det fick mig att hoppas i alla fall.

FEBRUARI:

Allt kretsade kring en explosion, den som skulle inträffa precis i slutet av månaden och allt annat glömdes bort eller snurrade alldeles för fort för att jag skulle hinna lägga märke till det. Fyllde handlederna med fåglar & låtcitat & frös trots krossad sammet. Jag grät en hel fredag och till slut var det dags att explodera. Kent på Annexet två kvällar i rad. Det var första gången de där livräddarna stod framför mig på riktigt och jag var så himlahimla lycklig & törstig & ledsen när det var över.

MARS:

Vi törstade efter vår och värme, men fick ännu mer kyla och snö. Jag hade övernattningsmaskerad & fyllde sexton. Drömde om att ta cykeln till skolan, hade mintgrönt nagellack och gjorde vårspellistor. Var på Akademibokhandeln med Alicia en sista gång och var räddare än någonsin. Månaden blev en berg- och dalbana av allting.

APRIL:

April började i Alperna med skidåkning, kortspel, blå himlar & kusiner. Min mobiltelefon var avstängd i en vecka och jag bara levde utan att tänka. Det är det bästa som finns. Jag fann en ny favoritförfattare, Haruki Murakami och åt äggmackor. Cyklade runt i förorten, längtade efter sommarlovet och hittades oftast längst bort i korridoren med en roman. Lyssnade mycket på Lars Winnerbäck, åt mjukglass med färgglatt strössel och var i stan med Alicia om helgerna. Alltihop avslutades med valborg & världens längsta nattliga promenad i regnet.

MAJ:

Var djävulskt trött på plugg & prov & skolan, så jag spelade mest gitarr och satt på picknickfiltar i trädgården. Läste sida efter sida i tjocka pocketböcker, hade feber, gick på sommarens första konsert, Fibes! Oh Fibes på Gröna Lund tillsammans med Emma och blåste såpbubblor i Vitabergsparken. Såg liksom slutet på den evighetslånga vårterminen, hatade Vällingbyskolan & 9C av halva mitt hjärta, överlevde med hjälp av vettiga människor och önskade mig sommarlov.

JUNI:

Efter nationella prov och skolbaler blev det äntligenäntligenäntligen sommarlov. Grät under skolavslutningen, precis så som man ska när man lämnar de där man de där man delat vardag med i tio år. Var på konserter på Gröna Lund, satt i Vitabergsparken & på Långholmen, sommarjobbade på ett lager i Älvsjö och sov halva dagarna. Ungefär som juni ska vara. Det var lätt att andas. Om nätterna kunde jag skriva. Det hade jag inte gjort på flera år. Kollegieblocken, dagböckerna, fanns ju alltid, men om sommarnätterna kunde jag skriva sådant som inte var verkligt. Skrev noveller & berättelser medan solen gick upp utanför persiennerna. Det kändes så himla bra.

JULI:

Spenderade dagarna tillsammans med Alicia. Vi tog tunnelbanan till Söder, Ängbybadet eller Kungsträdgården. Fotograferade analogt för första gången sedan jag var nio år och åt överskattade jordgubbar. Lia kom hem från språkresan på Malta och vi tog cyklarna från förorten till Hornstull & Långholmen. Var på landet med familjen, löste korsord, cyklade på trasiga cyklar, plockade smultron, badade hela tiden och paddlade kanot. Precis som det ska vara på landet, allt sitter i ryggmärgen och jag varken tänkte eller levde särskilt mycket. Såg Kent i Eskilstuna och på Långholmen, himla fint, stressigt och hemskt på samma gång. Köade längre än vad jag är gjord för, gjorde för mycket för andra än vad jag egentligen klarade av. Bilade ned till Skåne med familjen och hamnade i den minsta stad jag varit i vid Östersjöns kust. Cyklade ännu mer, spelade alfapet, drack äppeljuice och levde utan både mobiltelefon och internet. Jag lyckades isolera mig totalt och älskade det.

AUGUSTI:

Bytte östkust mot västkust och hamnade i Falkenberg. Jag älskar västkusten av hela mitt hjärta. Där träffade jag kusiner och byggde sandslott på Skrea Strand. Det behöver inte vara med komplicerat än så att leva. Tillbringade även några dagar på Tjörn innan vi for hem till Stockholm. Den allra finaste sommarlovsdagen kan vara den då jag, Lia och min moster tog bilen ut till landet över dagen. Vi åt pastasallad, paddlade kanot och pratade om allting.  När jag tänker tillbaka på sommaren så är det just den dagen som dyker upp. Augusti fylldes av båtturer & vattenskidor på Mälaren och kalas hemma hos Issa tills det plötsligt var dags att börja på gymnasiet. Ja, för när sommarlovet tog slut återvände jag inte till Vällingbyskolan, utan blev uppropad i en helt ny aula och hamnade i klass NV1b på Mikael Elias Teoretiska. Den första veckan blev precis så fylld av panik & rädsla som jag anat, men det kändes så himla bra redan från början. Vi genomförde den första fredagsfikan någonsin utan att veta att det skulle bli en outtalad tradition.

SEPTEMBER:

September gick väldigt fort. Allt var nytt, skrämmande och roligt. Det var fortfarande ljust om mornarna., enkelt att vakna och nästan inget skolarbete fanns att göra. Hela livet blev en fika och jag intresserade mig mycket för politik. Saknar hela valet med debattprogram, ledarsidor och kampanjer. Lyssnade mycket på Hurts album Happiness när det släpptes och åt thailändskt på restaurang. Var med om en fransk dag hemma hos Elin med klasskompisar, baguetter, fransk film och eiffeltorn. Viljan att isolera mig själv, som funnits där hela våren & sommaren, var försvunnen och jag ville umgås med människor. Det kändes fantastiskt. Använde inte längre ordet jag i mina texter om dagarna, utan vi. Det blev enklare att vara plural än singular, såklart. Även om jag förnekat det i flera månader.

OKTOBER:

Vi hade banddrömmar som rann ut i sanden och blev ingenting, sådana drömmar är de värsta som finns, och fortsatte med fredagsfikat. Vandrade genom Stockholm tillsammans med Lia en måndagseftermiddag, målade naglarna betonggrå och romantiserade hösten. Nattfikade på Knivsöder och lät sommarklänningarna lämna garderoben. Köade till Håkan Hellström-signeringen på Bengans, fick en puss av herr Hellström, dansade till The Smiths i Midsommarkransen & till Rihanna i Hallonbergen. Var med om min första insparksfest och köpte Doctor Martens! Tiden flöt och jag behövde varken räkna dagar eller längta bort.

NOVEMBER:

På höstlovet tog vi tåget till Göteborg för att gå i Håkan Hellströms fotspår. Allt var så oplanerat och spontant men det blev ändå lyckat. Vinter fällde slutridån i form av snöflingor och jag bytte ut mockajackan mot en duvblå duffel. Såg nya Harry Potter-filmen tillsammans med alla jag känner och vi började sälja tygpåsar.

DECEMBER:

December blev julbak hemma hos mig, fika på Östermalm och en konstigt svag längtan efter jullov. Julafton, mellandagsrea och så är det plötsligt nutid. Lyssnar alldeles för mycket på the xx, dricker rött te och är nästan klar med min årssammanfattning. Jag kan inte avgöra om den blev intressant eller inte, men hursomhelst har jag skrivit årets längsta inlägg och jag vet vad jag lämnar bakom mig. En grå, kall vår av längtan bort, en sommar av tanklös dimma och en höst då hela livet blev en fika. Ett år som kanske inte har förändrat mig till det bättre, men i alla fall mitt liv. Och nästa år kan bara bli ännu bättre. I mars fyller jag sjutton, den mest magiska åldern och då känns det som om nästan vad som helst kommer att kunna hända. I natt ska jag försöka ta emot 2011. För 2011 blir året då jag åker på festival, skriver texter om allting, spenderar vårdagarna med vänner istället för romaner och inte tänker så jävla mycket på hur jag verkar. Ha ett fint år!